Jag vill fota
Jag vill fota. Jag vill lära mig att fota. Jag kan ta bilder, jag är rätt bra på att ta bilder (jag har bara hört positiva kommentarer och jag tycker själv att jag är hyfsad) och jag tar bilder lite ibland. Senast idag tog jag på några pärlemomoln som uppenbarade sig på himlen.
Men jag vill fota. På riktigt. Verkligen åka iväg och fota människor, byggnader, ja, allt som är värt att fota. Helst med min analoga kamera, för det krävs mer av mig då och det blir således bättre bilder (dessutom får jag en anledning att stå i labbet). Jag vill ha ett mål med mitt fotande, t.ex. att idag ska jag ta grymma gatubilder i stan. Eller idag ska jag fota blahi-blaha. Inte bara ta med kameran och hoppas på att det dyker upp ett tillfälle där jag ser en bra bild och orkar ta fram kameran. Utan verkligen gå in för att fota. Det är för mig ett tillfälle där jag verkligen får göra något jag älskar, något som jag brinner för och något som jag kan vara med mig själv, bara mig, i min egen värld. En flykt från verkligheten samtidigt som jag är medveten om verkligheten, är i verkligheten och dokumenterar verkligheten (även om jag gör det utifrån min dåvarande verklighet, som inte alls måste stämma överens med den verkliga verkligheten).
Att bara kunna få vara jag, inte Joel. Bara få göra något för min egen skull, att inte behöva tänka på att jag inte ska tråka ut andra med mitt fotande eller vandrande hit och dit. Att verkligen få gå in i en bild och låta den uppsluka mig totalt. Kunna känna att det här kommer att bli en riktigt bra bild. Och sedan också få slutföra bilden på det sätt jag vill (senast det hände ville inte personen som jag frågat stå modell).
Det är att fota för mig. Ett begrepp som antagligen kommer att byggas på och ändras utifrån det faktum att man ständigt utvecklas som människa, jag är ju trots allt bara 20.
Det här är lite tankar som kom upp när jag tittade på några bildspel i outoffocusmag (för övrigt väl värt att kolla in. Mycket bra bilder och bildspel).
Det är skönt att filosofera. Mer sådant kommer.
Men jag vill fota. På riktigt. Verkligen åka iväg och fota människor, byggnader, ja, allt som är värt att fota. Helst med min analoga kamera, för det krävs mer av mig då och det blir således bättre bilder (dessutom får jag en anledning att stå i labbet). Jag vill ha ett mål med mitt fotande, t.ex. att idag ska jag ta grymma gatubilder i stan. Eller idag ska jag fota blahi-blaha. Inte bara ta med kameran och hoppas på att det dyker upp ett tillfälle där jag ser en bra bild och orkar ta fram kameran. Utan verkligen gå in för att fota. Det är för mig ett tillfälle där jag verkligen får göra något jag älskar, något som jag brinner för och något som jag kan vara med mig själv, bara mig, i min egen värld. En flykt från verkligheten samtidigt som jag är medveten om verkligheten, är i verkligheten och dokumenterar verkligheten (även om jag gör det utifrån min dåvarande verklighet, som inte alls måste stämma överens med den verkliga verkligheten).
Att bara kunna få vara jag, inte Joel. Bara få göra något för min egen skull, att inte behöva tänka på att jag inte ska tråka ut andra med mitt fotande eller vandrande hit och dit. Att verkligen få gå in i en bild och låta den uppsluka mig totalt. Kunna känna att det här kommer att bli en riktigt bra bild. Och sedan också få slutföra bilden på det sätt jag vill (senast det hände ville inte personen som jag frågat stå modell).
Det är att fota för mig. Ett begrepp som antagligen kommer att byggas på och ändras utifrån det faktum att man ständigt utvecklas som människa, jag är ju trots allt bara 20.
Det här är lite tankar som kom upp när jag tittade på några bildspel i outoffocusmag (för övrigt väl värt att kolla in. Mycket bra bilder och bildspel).
Det är skönt att filosofera. Mer sådant kommer.
skrivet av JAC kl 19:33
2 kommentarer
